Historia

Golfbanans första 9 hål byggs

Frågan var hur en golfbana i Fjällbacka kunde finansieras. Befolkningsunderlaget var begränsat och bland sommargästerna kunde man räkna ca tio golfare. Det var i detta läge som idén med aktiebolag kom fram. Man fick anteckna sig för en aktie på 100 kr mot fritt spel på golfbanan. Ingen återbetalning av lånet utlovades, förrän alla anläggningar med klubbhus etc hade betalats. Med dåvarande penningvärde ansågs detta vara en ganska tvivelaktig investering. Försäljning av andelar gick också trögt, med genom operation ”dörrknackning” kunde så småningom 57 andelar placeras.

Bolaget inregistrerades den 14/8 1965 och fick namnet AB Fjällbacka Golfbana. Styrelsen bestod från början av Sten Carlqvist, Gunnar Hindemark, Carl Järund, Harry Järund och Leif Pinéus. 1972 invaldes Helge Carlqvist, 1988 avgick Leif Pinéus och Erik Järund invaldes.

En av styrelsens första åtgärder var att söka en arkitekt för den planerade golfbanan. Man beslöt att anlita Erik Röhss som tidigare bl a anlagt Öijared och Lysegården. På hösten 1965 kunde Erik Röhss efter åtskilliga besök på området presentera flera förslag till 18 hål, som till sist fick den sträckning vi har i dag.

Sommaren 1966 anlades det första 9 hålen i egen regi med Erik Röhss som arbetsledare. Arbetet gynnades av ett strålande sommarväder. Greener och fairways kunde således planenligt besås i slutet av augusti och hela banan låg grön senare på hösten. Då kunde man även komma ut till ön via den norra bron, som kommit på plats.

Banan byggdes utan arbetskrävande anordningar. Gräset på fairways och greener var av bästa kvalitet och greenerna hade automatisk bevattning. Med det fanns inga gräsutslag, inga fairwaybunkrar och endast ett tiotal greenbunkrar – men vi hade fått en golfbana.

Det var nu hög tid att skapa intresse för golf. Några entusiaster hade redan prövat sin swing på Fjällbacka IK’s fotbollsplan, men sommaren 1966 kunde nuvarande drivingrange tas i bruk för träning. Det gjorde t.o.m en provisorisk korthålsbana där för att stimulera intresset för golf. Denna ”tjuvstart” skapade emellertid framtida problem, då denna del av banan blev upplöjd och sådd som all övrig mark.

1967 invaldes Fjällbacka Golfklubb i Svenska Golfförbundet och fick beteckningen FjGK.

Början av 1967 var banan spelbar utom hål 1 och nuvarande hål 18. Den södra delen av ön hade tidigare inte varit ”brukad” och tog därför längre tid att ”kultivera”. Man började därför på andra tee och gjorde 18:e till par 3.

Den 9/7 invigdes de första nio hålen av golfförbundets ordförande Erik Adelswärd, som slog den första officiella bollen över Anråsälven. Innan dess hälsade ordföranden i Fjällbacka Golfklubb välkommen till de ca 500, som trots ett stilla regn hade mött upp. Kommunalordförande Raymond Hansson överlämnade blommor och tackade för ett ”härligt friskt initiativ”. Trots regnvädret följde alla matchen runt banan och eftersom golf var nytt för de flesta, så var en av klubbens medlemmar Lars-Bertil Liedholm speaker. Invigningen avslutades med en fest på Badrestaurangen, som var fullsatt (225 personer).

Golfbanan byggs ut till 18 hål

Den sydvästra delen av golfbanan hade två ägare. Fastigheten 10:1 innehöll hålen 7 och 8 samt delar av hålen 6, 9 och 10. Innesluten av fastigheten 10:1 låg fastigheten 2:9 som i sin tur innehöll återstoden av hålen, 6, 9 och 10. Inköpen av dessa båda fastigheter måste därför göras samtidigt och var även av andra skäl komplicerade och drog ut på tiden. Fastigheten 10:1 sysselsatte en man, som vid inköpet måste beredas arbete. Härigenom hade vi tre anställda, vilket var i överkant för skötsel av en nio-hålsbana. Det saknades emellertid inte arbetsuppgifter, men det saknades pengar. Det beslöts i detta läge att 18-hålsbanan skulle påbörjas och att antalet aktieägare skulle utökas till 80. Samtliga medlemmar i Golfklubben fick genom en personlig skrivelse en möjlighet till inköp av en aktie i AB Fjällbacka Golfbana enligt samma regler som gällt tidigare, men även nu var aktierna svårsålda.
1971 påbörjades således den sista delen av banan i egen regi. På hösten samma år var greenerna 5 – 11 – 12 och 13 färdiga. Återstående greener kunde tillsammans med fairway och gräsutslag besår på hösten. Men innan dess ställde många av medlemmarna upp för operation ”stenplockning”.

Innan de sista 9 hålen byggdes hade vi under ett par dagar besök av den internationellt kände engelska golfarkitekten Mr Pennink, som anlitats av golfförbundet. Mr Pennink studerade såväl den gamla, som de under planering sista hålen och kom med flera bra förslag. Han tyckte samtidigt att vår banarkitekt Erik Röhss utnyttjat naturen vid Anrås på ett utmärkt sätt.

Den 3/7 1973 öppnades 18-hålsbanan för spel. Detta skedde utan större pådrag genom att följande medlemmar ur styrelsen slog ut de första bollarna från 5:e utslaget i följande ordning: Harry Järund, Sten Carlqvist, Åke Hugosson och Gösta Järund. Händelsen bevittnades av GP och Bohuslänningen.

De första 10 årens klubbverksamhet

De första klubbhuset gjordes på enklast möjliga sätt för att hjälpligt betjäna ett fåtal medlemmar. Huset ritades av Tingvalla byggservice (Carl Järund), som även skänkte dörrar till 72 bagskåp. Byggnaden uppfördes vintern 1966-67 av Gunnar & C:o. Klubbverksamheten sköttes på somrarna 1966-67 av skolungdomar, som serverade kaffe och smörgåsar, men som även sålde golfutrustning. Utrymmet för denna verksamhet var begränsat till den del av den nuvarande vagnboden som ligger till vänster om dörren ca 15 m2. Ovan beskrivna utrymmen blev snart otillräckliga.

Det saknades duschar, servering av mat till greenfeegäster och en bättre shop. Men det var ont om pengar och vi hade bara en 9-hålsbana. Det måste därför än en gång bli en provisorisk lösning. Den 8/10 1969 fick vi byggnadstillstånd, att förlänga vagnboden med 10 meter. Den nya delen inrymde restaurang med kök, shop och betalning av greenfee. I den södra delen blev det plats för omklädning och duschar för damer och herrar. Vi hade härmed fått en ganska mysig restaurang som med provisoriska hjälpmedel betjänade medlemmar och gäster på ett bra sätt. Utanför restaurangen fanns en liten uteservering, som var rätt flitigt använd. Tillbyggnaden uppfördes av Gunnar & C:o 1969-70.

Klubbhusfrågan får sin lösning: Omklädningshus

När 18-hålsbanan invigdes 1973 ökade behovet av god service. Detta gällde särskilt omklädningsutrymmen för medlemmar och greenfeegäster. Svensk golf gjorde 1974 en inventering av klubbhusen i Sverige. Det visade sig då att Fjällbacka hade minsta utrymmet för dusch och omklädning av alla 18-hålsbanor, men hade däremot de bästa bagskåpen.
Hela klubbhusfrågan var föremål för livliga diskussioner under åren 1974-78. Man kunde inte enas om var klubbhuset skulle ligga och inte heller hur det skulle utformas. Det saknades dessutom pengar och det var nog bra för vi fick tid att tänka oss för. Det bildades en särskild klubbkommitté som i samarbete med styrelserna i bolag och golfklubb enades om att omklädningsdelen avskiljdes från övrig klubbverksamhet. Härigenom kunde platsen väster om 18 green användas. Ritningen till omklädningsdelen utfördes av arkitekt Lennart Olausson.

På hösten 1979 sattes spaden i marken med schaktning och sprängning för bottenplattan, som utfördes i egen regi med hjälp av Inventing och Gunnar Andersson & C:o. Huset uppfördes av ”Rörvikshus” och målning med ”väv” av frivilliga från golfklubben. Bänkar skänktes från Inventing och möbler av damkommittén.
Vi hade nu bättre resyrser att ta emot gäster, vilket var särskilt viktigt vid stora tävlingar med många spelare från andra klubbar, såsom hummertävlingen, RM, DM etc. Men allra viktigast var ju att medlemmarna kunde erbjudas en bättre service.

Klubbhuset på berget

Medlemsantal och greenfee ökade emellertid varje år och behovet av ett riktigt klubbhus blev mer och mer angeläget. Meningarna var fortfarande delade i fråga om bästa platsen för ett klubbhus. Det förelåg tre förslag. Nuvarande platsen för vagnboden. Ovanpå omklädningsdelen samt uppe på berget söder om 18:e green. Man ville inte flytta 18:e green och därför föll förstnämnda förslaget. Av de återstående valdes placeringen på berget. I slutet av sommaren 1986 var alla överens om hur klubbhuset med omgivning skulle se ut. Efter det årets Hummergolf påbörjades bygget med sprängning för vägar, markplan etc i egen regi med hjälp av Gunnar & C:o. Lagon till golfsäsongen 1987 stod klubbhuset klart att användas. Efter många års planerande hade vi nu fått ett klubbhus som kunde erbjuda våra medlemmar en god service och en trevlig samlingspunkt. Vi kunde också ta emot greenfeegäster på ett bättre sätt.